xeoman.com

Jag har alltid varit känslig med mitt utseende. Kanske är det för att jag känner mig misslyckad på andra plan, att jag inte fick tillräckligt med bekräftelse som ung eller att jag kanske inte är så pass att snygg att jag kan låta bli att bry mig om hur jag ser ut som vissa uppenbarligen kan. Det hela är en smula tragiskt och inte så lite ytligt. Ofta känner jag mig som Patrick Bateman eller någon annan liknande person, Filippa Reinfeldt kanske hon är alldeles uppenbart den kvinnliga och dessutom högst verkliga versionen av Bateman. Allt är bara yta. Tomma ord, beskrivande termer av någon som aldrig upplevt något liknande på riktigt. Som en tonårspojke som försöker beskriva klimakteriet som på ett känslomässigt plan. För allt som jag gör för att förbättra mitt yttre känns det som om något från mitt inre försvinner. Möjligtvis finns det inte längre något kvar där alls. Jag vet ärligt talat inte jag har aldrig tittat efter.

Jag har fastnat på en sak på senare tid, nämligen gamla tevespel. Jag vet inte vad det beror på om det är något som har hänt som väckt upp känslor från min barndom som jag på något sätt vill återknyta till genom att spela gamla spel. Jag tror jag har lagt ner tusentals kronor den senaste månaden på att leta reda på och köpa gamla bortglömda spel. Jag spelar dem nu så mycket att jag knappt orkar gå till jobbet. Om tumrörelser ger ökad fettförbränning kommer jag att bli pinnsmal snart. Fast så funkar det ju tyvärr inte. Det är väl mer bara något som jag har fått för mig. Det släpper antagligen snart. Hoppas det i alla fall. Annars kan det inom kort tid uppstå några jobbiga situationer för mig som kan bli rejält svåra att lösa. Eller äh det fixar sig säkert jag ska inte oroa mig så mycket hela tiden.

Det är fruktansvärt kallt i min lägenhet för tillfället. Jag vet inte varför, jag har nämligen skruvat upp elementen på max och håller i regel alla fönster stängda. Jag ringde och pratade med fastighetsskötaren häromdagen och han ha sa det ska vara full värme på nu och allt ska vara normalt. Men så är det ju uppenbarligen inte. Det är kallare än i en utdömd iglo i min lägenhet och det finns inget sätt att komma runt det saken. Jag tror till och med att jag har fått urinvägsinfektion av den här helvetiska kylan och så ska det ju inte behöva vara. Nästa vecka ska jag försöka få hit någon från bostadsbolaget och visa hur det är. Konstrar de då är det faktiskt dags att ringa en advokat och stämma dem. Eller jag vet inte hur man gör. Det kanske räcker med att skriva till hyresgästföreningen så kan det ordna någonting.

Hur kommer det sig att vissa blir extremt intresserade av något, säg sport? Det har jag aldrig förstått riktigt nämligen. Jag är helt ointresserad av sport medan jag gillar film och böcker. Hur kommer det sig egentligen? Jag har aldrig haft någon som liksom lett mig in på den banan. Allt är mina egna val från början till slut. Jag kan naturligtvis förstå att de som vuxit upp med oerhört litterära föräldrar blir litteraturintresserade medan de som varit barn i en familj av sportfanatiker anammar det intresset. Men när man inte har någon sådan särskild bakgrund då? Vad är det då som avgör vilken inriktning man kommer att ta. Nu tänker jag alltså på mer passionerade intressen. Har det med genetik att göra på något sätt alltså är det medfött? Det kanske inte är så konstigt som det låter. Om man nu har en klen kroppslig konstitution och säg dåligt bollsinne faller det sig förmodligen naturligt att man inte kommer lyckas så bra i fotboll och andra sporter. På samma sätt är det nog demoraliserande för en aspirerande musiker som finner sig vara komplett tondöv, eller någon som drömmer om en karriär som fotograf eller konstnär och råkar lida av försämrad synskärpa på grund av förändringar gula fläcken. Man söker sig kanske till fält där man har en mer god chans att lyckas.

Det kan vara väldigt bra med partytält ibland för om man ska sitta ute och äta på landet när man har grillat så vet man aldrig när det kan börja regna, speciellt inte med min otur men det gör ju ingenting om man har ett partytält för då kan man sitta ute och äta i alla fall och det tycker jag är väldigt bra faktiskt. Jag förstår inte varför jag har sån otur med vädret jämt för alltid när jag ska ha semester eller om jag planerar en trevlig dag på landet så börjar det att regna på en gång och det tycker jag är väldigt konstigt. Är det bara jag som har det problemet eller? Då kanske man tänker att man ska åka utomlands istället för då kommer det ju inte att regna så mycket och det är ju sant men problemet är ju att det blir fint i Sverige istället om jag åker utomlands

Jag har klagat mycket den senaste tiden. Tjatat, gnatat och gnällt, visst jag är medveten om den saken men det finns en anledning till att jag gjort det. Mitt liv har nämligen inte varit så enkelt på under senare dagar. Nej, riktigt jobbigt har det faktiskt varit. Men jag ska inte betunga mina få läsare med sådana oväsentligheter. Jag ska försöka låta bli i varje fall, det lovar jag. Försöka var ordet alltså, jag är allför gnällig till naturen för att kunna garantera något. Eller jag vet inte. Man kan egentligen bara diskutera det som tynger en för tillfället. Så är det under alla omständigheter för mig i varje fall. Och just nu lider jag rätt svåra bekymmer men jag vill ändå inte gå in på dem här ifall det går att undvika. Jaja, nog om det nu. Eller jag kanske kan nämna en sak, förmodligen har jag något fel benskörhet kanske. Men det finns ju så mycket annat att avhandla som klimatskris, bostadsbrist och sådant. Men just berör de problemen inte mig nämnvärt. Jag har svårt att lyfta blicken från mig egen horisont så att säga. Men vem har inte det.